Finnerödja

Otterkärrsvägen 10

5 995 000 sek

Örebro län

  • BOYTA

    183 kvm
  • TOMT

    1201 kvm
  • BYGGNADSÅR

    2012
  • RUM

    5

Om bostaden

Majestätisk villa i förstalinjen med sagolik solnedgång över den så populära sjön Skagern. Här ges möjligheter för storslagna inbjudningar för släkt och vänner att njuta av något extra ordinärt. Att avsluta varje dag med att följa solens sista timmar såväl under sommar som vintertid är en rogivande upplevelse som saknar motstycke. Husets arkitekt har lyckats få ute och innemiljön att smälta samman på ett minst sagt imponerade sätt. Stora fönsterpartier från golv till taknock ger ett otroligt ljus in till vardagsrummet. Fiber för fina möjligheter att jobba hemifrån. En unik möjlighet att få blicka ut över sjön helt ostört. Den här typen av objekt kommer mycket sällan ut på marknaden så här finns en möjlighet som kanske aldrig kommer igen.

Allmänningen har en tillhörande båtplats och en mycket trivsam badplats där barnen kan bada vid solnedgången. Här bor man även granne med ett av Sveriges vackraste naturreservat Tiveden med ett helt arsenal av naturupplevelser. Skagern är en uppskattad sjö som är stor och har ett rikligt fiskeliv. Här kan både gös och kräftor fångas. Tänk att bjuda in till kräftskivan med egenfiskade kräftor på den stora altanen.

Huset är byggt 2012 och är byggt i betong med puts och betongpannor för en mycket lätt skötsel. Modern och öppen planlösning med stora sällskapytor kring kök och vardagsrum. Det blir den naturliga samlingspunkten i huset. Vidare återfinns 2 badrum och 4 stycken sovrum. Inga problem för gästerna att övernatta om behov finns. Huset har en groventré med rejäl tvättstuga samt master bedroom med tillhörande walk in closet. Vattenburen golvvärme i hela huset för optimal komfort och extremt låg driftkostnad.

Stort dubbelgarage med inredd WC och framdraget VA för den som vill inreda till gäststuga. Utöver detta finns 2 förråd. Kulvert från huvudbyggnaden där vattenburen golvvärme finns även här.

Örebro når ni på ca 45 minuter, Stockholm ca 2 timmar och 45 minuter & 2 timmar och 30 timmar från Göteborg.

Kontakta Lejon för att boka privatvisning av den här enastående fastigheten!

Skagern är en insjö på gränsen mellan Närke, Värmland och Västergötland, delvis belägen i Tiveden, och ingår i Göta älvs huvudavrinningsområde. Den är belägen 69 meter över havet och 25 meter över Vänern. Dess areal är 133 kvadratkilometer, varav i Västra Götalands län 69, i Värmlands län 39 och i Örebro län 23. Det gör Skagern till Sveriges artonde största sjö. Sjön, som från norr till söder har en längd av omkring 20 kilometer och vars bredd i allmänhet uppgår till nära 10 kilometer, upptar från norr Svartälven eller Letälven och från söder flera från Tiveden kommande åar. Genom Gullspångsälven förs dess vatten västerut till Vänern. Omgivningarna är i allmänhet bergiga och skogklädda. Tiveden har tre stora sjöar: Viken, Unden och Skagern.

Redan under Gustav Vasas tid fanns en lastageplats vid Refsten vid Skagerns norra strand, varifrån osmundsjärn skeppades över Skagern till sjöns södra del varifrån det transporterades vidare ned till Vänern. Sedan Skagersholms bruk anlagts på 1600-talet skeppades stångjärn över Skagern ned till Årås varefter det lastades över till vänerskutor. Det har även flottats timmer över Skagern och vidare ned i Gullspångsälven. I slutet av 1800-talet gick ångbåten Skagern i trafik på sjön. Den gjorde mestadels lustfärder. Sedan Laxå bruk 1901 låtit anlägga en smalspårig järnväg mellan Finnerödja station vid Västra stambanan och Skagersholms lastbrygga sattes ångbåten Viktoria i trafik på sjön för att transportera timmer och andra varor åt Laxå bruk.

1916 fick elkraftbolaget Gullspång-Munkfors, mot strandägarnas protester, genom kung Gustaf V:s dom tillåtelse att reglera sjön, varigenom kraftmängden ökades med omkring 3 500 hästkrafter. Regleringshöjden blev omkring 1,6 meter, motsvarande en vattenmassa av 200 miljoner kubikmeter. Regleringen torde vara dåtidens största som för vattenkraftsändamål förekommit i Sverige.

Götakanal:

Populärt utflykts mål och främst Sjötorp, Lyrestad, Hajstorp, Norrkvarn & Hova.

Göta kanal är en 190,5 km lång kanal som sedan 1832 löper genom Götaland i Sverige. Därav är 87,3 km grävd och sprängd kanal. Nivåskillnaden är 91,8 m. Tillsammans med Trollhätte kanal och Göta älv bildar Göta kanal en 390 km lång vattenväg tvärs genom Sverige, från Östersjön till Kattegatt

Tiveden

Njut av vildmarkskänslan i ett kuperat och vilt skogslandskap med dramatiska sprickdalar, vackra skogssjöar, jätteblock vid Stenkälla, utsikt från Trollkyrkobergen samt badstranden vid Vitsand.

I Tivedens nationalpark ska skogen få utvecklas till naturskog. Den skog som nu växer här är opåverkad av de senaste årtiondenas storskaliga skogsbruk. Så stora sammanhängande områden med gammal skog är mycket ovanliga i södra Sverige. Skogens ålder och mäktighet och det vilt formade landskapet ger nationalparken dess karaktär. Tivedens nationalpark omfattar 2 030 hektar och i nationalparken finns nästan 3,5 mil markerade leder, från rundor om 0,9 km till 9,5 km.

Djurliv

Tiveden är ett biologiskt gränsområde mellan nordliga och sydliga arter. Nedan finner du en beskrivning av vilka djur som lever i nationalparken.

Däggdjur

Stammarna av älg och rådjur är glesa. Räv, hare, grävling, mård och ekorre förekommer. Även bävern har hittat hit. Den ställer till med en del problem när den dämmer bäckar och diken intill vägarna genom nationalparken. Under senare år har varg förekommit och haft revir i nationalparken.

Under senare år har varg haft revir i Tivedens nationalpark.

Skalbaggar

Bland skalbaggarna kan man hitta sällsynta arter som reliktbock, skrovlig flatbagge, hårig blombock, violettbandad knäppare och asppraktbagge. Mest spännande är faunan i äldre tallved och asp. Den stora långhorningen raggbock är utbredd i de södra delarna av nationalparken, och finns även på hyggen och hällmarker strax utanför parken.

Fåglar

Tjäder, pärluggla och andra fåglar som trivs i gammal skog finns här. Utpräglade tallskogsfåglar som tofsmes, rödstjärt och större korsnäbb är vanliga. Vildmarksfåglar som ger nationalparken dess prägel är trana, tjäder, järpe, storlom, nattskärra, duvhök, korp, dubbeltrast, rödstjärt och ett antal olika arter av hackspettar och ugglor.

Växtliv

Den varierande topografin gör att Tivedens nationalpark karakteriseras av en småskalig mosaik av olika barrskogsmiljöer.

I höjdlägena finner man den mest iögonfallande naturtypen och den som man först tänker på när man talar om Tivedens nationalpark: hällmarkstallskogen. Tallarna här är ofta upp mot 200 år och ibland 300 år gamla är vanliga, trots att de ibland kan se små och taniga ut. Den karga miljön gör att de växer långsamt. På hällmarkerna dominerar framför allt renlavar och mossor. Fältskiktet är ganska glest. Där det finns lite jord att växa i slår bärrisen rot med arter som lingon och ljung.

Blir jordtäcket ännu lite tjockare kan granen växa, men lövträd är det ont om. Frodigare skog hittar man nere i sprickdalarna och i mindre sänkor. Mer näringskrävande arter som blåsippa skogsvicker, vispstarr, vitsippa och hassel trivs i också på några platser. Där det är som mest fuktigt bildas små kärr och myrmarker med doft av skvattram och pors.

En speciell miljö för växter som det finns gott om i Tiveden är bergväggar i olika lutningar. Här kan man hitta mossor och lavar som växer i skuggan och fukten eller ibland, tvärt om i mer solexponerade lägen. Även på stammarna av äldre tallar och lövträd finns många sällsynta mossor, lavar och svampar.

På en del tallar syns spår av skogsbränderna. Foto: Länsstyrelsen

Livgivande bränder

Den skog som växer i Tiveden idag har till stor del uppkommit efter bränder i början och mitten av 1800- talet. Nästan överallt i nationalparken finns brandkol ett litet stycke ner i marken. Det är spår efter skogsbränder.

Här och där syns även kolade stubbar och ibland till och med synliga brandskador vid basen av levande träd, särskilt på gamla tallar. En specifik tall, invid Stenkälla, har överlevt 1835 års storbrand. Såret i barken – ett så kallat brandljud – vittnar om brandens riktning, eftersom märket alltid uppstår på stammens läsida.

Studier som har gjorts i skogarna i Tiveden visar att de har brunnit vid minst 86 tillfällen mellan 1371 och 1853. Många av särskilt de tidigare bränderna var stora och täckte inte bara stora delar av nationalparken utan även områden utanför gränsen. I en och samma punkt brann det i genomsnitt var tjugonde år. De bränder som härjat i Tiveden kan givetvis ha orsakats av människor. Men bränder var förr en naturlig företeelse i urskogen. De gav plats för nya skogsgenerationer. Branden formar också skogen, bland annat genom att den gynnar tall och missgynnar gran.

Geologi och klimat

Tiveden vilar på granitberggrund. När jordskorpan brast och bildade Vätterns väldiga sänka (för 900 till 1 400 miljoner år sedan) sprack också berget i Tiveden sönder i det rutformade mönster som nu utgör huvuddragen i nationalparkens terräng.

I sprickornas stråk av krossat berg finns sjöarna och myrarna. De mellanliggande partierna, där berget förblev helt, finns kvar som branta höjder.

Inlandsisen präglade landskapet

Inlandsisen, som smälte för ungefär 11 000 år sedan, satte också sin prägel på landskapet. Den bröt loss och flyttade med sig stenblock som nu ligger utströdda över hällarna. De flesta och största av blocken hamnade dock i sprickdalarna. Enorma blocksamlingar bildades i många dalar, till exempel vid Stenkällan. Smältvattnet från isen spolade med sig nästan allt löst material utom de stora blocken ut i innanhavet, som låg på en lägre nivå. Därför är jordtäcket i nationalparken mycket tunt. På många håll ligger hällarna lika nakna som när de en gång smälte fram ur isen.

Jättegrytor finns på några ställen. Här finns också en stor mängd vulkaniska bergarter. Nationalparkens berggrund, som ligger inom zonen med Värmland-Smålands-granit, präglas dock helt av en näringsfattig ögonförande granit.

Lägre temperatur i Tiveden

Klimatet i Tivedens nationalpark avviker starkt från det som finns vid Vättern en dryg halvmil i sydost och sjön Unden i nordväst. Snön ligger inne i Tiveden minst 14 dagar längre än runt Vättern och Unden och normalt är nationalparken snötäckt från mitten av november till första maj. Även sommartemperaturerna är normalt något lägre än omgivningarnas och nederbördsmängderna större.

Människan

Kolonisationen av Tiveden hade tagit fart under 1600-talet, ofta genom barn eller barnbarn till de finnar som kom till Finnerödja i slutet av 1500-talet. De svedjade och odlade upp med seg envishet. Ändå förblev nationalparksområdet obebyggt. Den svåra terrängen avskräckte till och med finnarna.

Bergsbruk skapade kalhyggen

På 1600-talet kom bergsbruket igång i Tiveden. Bruken gav arbete men också konflikter genom sina stora uttag ur skogen. Driften slukade kol, vilket gjorde att stora delar av Bergslagen var kalhuggna. Därför sökte sig bruksägarna till perifera områden som Tiveden.

I början av 1800-talet fanns järnbruk i Aspa, Algrena och Åboholm; masugnar i Igelbäcken och Granvik och flera andra anläggningar. Genom bruksägarnas manövrer kom nästan alla bönder och torpare i beroendeställning. De tvingades förvandla skog till kol, ofta två milor om året. Här sparades inte nationalparksområdet. I stort sett hela området har utnyttjats som råvara till kol och än idag finns spår av över 200 kolbottnar.

Turister och troll

De mest kända attraktionerna i nationalparken är Trollkyrka och Stenkälla. Stora och Lilla Trollkyrka var kända som sjömärken från Vättern och är de enda namn som innehåller ordet ”troll” i Tiveden. Där trodde man mer på rån och tomten, trollen har kommit med turisterna. ”Klipptemplet” Stenkälla var populärt som utflyktsmål redan mot slutet av 1800-talet. Trots sin popularitet har Stenkälla ändå lyckats behålla den högstämda vildmarkskänslan.

På väg mot naturskog

Nationalparkens skogar har fortsatt utnyttjats och påverkats av människor långt in på 1900-talet. Här finns också bestånd som helt och hållet anlagts av människor, genom sådd efter kalavverkningar. Avsevärda delar av nationalparkens skogar har ändå något väsentligt gemensamt med en "riktig" urskog. De är inga produkter av växtförädling på någon plantskola. De är sådda i askan på ett skogsbrandfält och har grott ur frön från de förfäder som överlevde branden.

Om 100 eller 200 år kommer de att likna de urskogar som fanns här för 400 år sedan, innan människan kom hit och tog skogen i sin tjänst. Nationalparkens värde som fristad för växter och djur kommer att öka i takt med att skogen åldras.

Historik

Tivedens nationalpark bildades 1983 och utvidgades 2017 till att omfatta totalt 2030 hektar. Syftet är att bevara ett sammanhängande skogs-, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört skick och att skogen därvid ska få utvecklas mot urskog.

Nationalpark med vaga gränser

Som de flesta naturområden har trakten Tiveden vaga och dunkla gränser. En av orsakerna är läget - mellan Götaland och Svealand och dessutom inklämt mellan Sveriges båda största sjöar, Vänern och Vättern. De något mindre sjöarna Skagern och Unden i väst respektive öst kom med tiden att betraktas som områdets gränser. I norr fanns Ramundeboda, där kungen på Eriksgatan överlämnades från västgötarna till närkingarna. I nordost blev Askersund en naturlig avslutning. Gränsen i söder var den mest flytande. Grovt räknat sträckte den sig från nordväst till sydost, från Skagerns sydspets, via kyrkorna i Hova, Älgarås och Undenäs till Rödesund där Karlsborg ligger idag.

Stora och Lilla Tiveden

Åtminstone sedan 1600-talet finns en indelning i Stora och Lilla Tiveden, namn som även kom att användas för kronans mark, de så kallade kronoallmänningarna. Stora Tiveden betecknade området mellan Skagern och Unden. Lilla Tiveden var landet mellan Unden och Vättern. Andra namn för Lilla Tiveden är t ex Gôrtiven, Ettertiven och Urtiven. Nationalparken utgör den centrala men samtidigt mest otillgängliga delen av Lilla Tiveden. Den nutida nationalparken utgör ca 1 % av medeltidens jätteskog.

I det som idag är Tivedens nationalpark fanns tre domänreservat som är äldre än nationalparken, nämligen Trollkyrka (37 hektar), Stenkälla (20 hektar) och Tärnekullen (25,5 hektar) och de tillkom 1937, 1942 respektive 1955. Nationalparken bildades 1983 och omfattade då 1353 hektar. År 2017 utvidgades nationalparken med 677 hektar till totalt 2030 hektar.

Ta första steget mot ditt nya drömboende

Fyll i formläret nedan och ställ dina frågor till mäklaren så återkommer de så fort som möjligt.

Jag har läst och förstått integritetsvillkoren

Ansvarig mäklare

Erik Lejon

Lejons

Se detta objekt på mäklarens hemsida